Dialoger med människor motiverar mig mycket i mitt yrke. Ofta är jag jätteglad efter att ha hållit dialoger, men ibland blir jag ledsen!
Det som gör mig ledsen är när vissa vuxna människor prioriterar bara sina egna behov framför barnens.
Jag minns särskilt en händelse där jag hade en dialog angående en liten lekplats som var placerad mitt i ett bostadsområde. Dialogen började med en mängd klagomål som ledde till diskussioner om att vuxna inte önskade ha en lekplats inom bostadsområdet över huvudtaget, och istället ville ha fler parkeringsplatser. Varför?
”Jo, för att barnen låter mycket vilket stör oss när vi är hemma i soffan, när vi sitter på balkongen eller när vi jobbar hemifrån!”
Det är en utmaning i bostadsområden som vuxna tar upp, och som jag tog vidare i konsekvensbeskrivningen och bedömningen av uppdraget.
Men jag undrar bara: vart ska barnen ta vägen?
Jag tänker att vi vuxna kan se det positiva med lekplatser i bostadsområden också. Det är viktigt för barn att röra sig och leka utomhus. Det har en otroligt stor betydelse för barns fysiska och mentala utveckling.
Jag skrev en kort krönika om det på Borättforum. Finns att läsa här
Bilar eller barn?
Mustafa Sherif 